Posted by admin on March 14th, 2012 — Posted in Uncategorized
Tags: amning
Detta inlägg skildrar mina högst personliga erfarenheter av att amma mitt första barn. Frågor om amning hänvisas till Amningshjälpen eller BVC. Om du vill dela med dig av dina erfarenheter är du välkommen att lämna en kommentar.
Trots en förlossning på 37 timmar, värksvaghet och sugklocka upplever jag amningen som bra mycket jobbigare än förlossningen, och då har amningen ändå fungerat problemfritt från första början. Jag hade inte förläst mig på varken graviditets- eller föräldraböcker när det blev dags för landstingets amningsföreläsning, som kom att visa sig vara väldigt matnyttig.
När dottern väl hade återhämtat sig efter förlossningen var hon hungrig. Vrålhungrig. Hennes höga smackande från plastbaljan var en effektiv väckarklocka. I 36 timmar var det äta varje timme som gällde, därefter varannan timme i något dygn, därefter varje timme igen, för att slutligen landa på var nittionde minut när vi kom hem.
Var nittionde minut från start till start. Ättid 20-45 minuter. Oftast 45. Det säger sig självt att det enda jag gjorde den första månaden (ungefär) var amma, äta och sova. Tipset om matlådor var oslagbart för det fanns varken tid eller ork till att laga mat. Egentiden var reducerad till att hinna sköta den egna hygienen (mannen skötte dotterns). Tanken på att ens ta sig ut genom dörren var enormt stressande för jag visste att jag skulle bli tvungen att slå mig ned på första bästa ställe så fort hon blev hungrig. Till slut glesade ätrytmen till ungefär varannan timme och nattmålet försvann tidigt på grund av hennes sena kvällsvanor.
På tal om vanor vaknade jag tills nyligen i en stor, kall mjölkpöl varje morgon (att sova med inlägg är ingen hit), innan kroppen justerat till det sista av överskottsproduktionen. Att duscha de första veckorna var att be kroppen utlösa en syndaflod av mjölk. Dropp, dropp, dropp. Ammande barn ligger inte alltid snällt och stilla vid bröstet utan kan få för sig att släppa utan förvarning och då spruta ned en tröjärm eller en degig mage som inte hunnit gå tillbaka. Slabb och åter slabb.
Barnvagnspromenader? Du skämtar. När skulle jag hinna det, när jag knappt hann ut till sopnedkastet i trapphuset?
Det där med att gravida äter för två är en överdrift. Ammande däremot. Jisses. Jag har aldrig varit så hungrig i hela mitt liv som de första veckorna som ammande. Jag hade inga större sug under graviditeten men blev nu plötsligt akut sugen på ost och choklad, som jag inte är överdrivet förtjust i i vanliga fall.
Att jag, och flera med mig, upplever amningen som jobbigare än förlossningen handlar om att amningen är mer mentalt krävande i och med att den pågår under än längre tid, när som helst på dygnet, och binder dig till barnet (Pumpa då? Javisst, om du tycker det är värt pengarna med en elektrisk pump, manuella pumpar är ren tortyr). Förlossningen kräver mentalt fokus medan den pågår, amningen kan man av naturliga skäl inte lägga åt sidan mentalt eftersom det ingår i levnadsrytmen att äta med jämna mellanrum.
Jag är tacksam för att min amning fungerar, men det talas för lite om ett vardagsliv med amning.
Posted by admin on October 23rd, 2010 — Posted in babbel
De senaste inläggen skrevs mitt i uppackningskaoset efter flytten tvärs över landet (på bredden, inte längden) och efter det har jag jobbat heltid med tillhörande pendeltid, haft väldigt sporadisk och kort semester, fyndat två nya bisamhällen, katalogiserat 3000 poster tvärvetenskap, varit på bokmässan, börjat dansa magdans, lärt mig slå frivoliteter, och i skrivande stund är jag på Wordcamp. Perfekt inspiration för att ta tag i det här tillfälligt insomnade projektet.
Posted by admin on May 25th, 2010 — Posted in Geek Girl MeetUp
Ovanstående öppningsreplik har jag inte fått höra en enda gång den gångna helgen. Istället har jag haft förmånen att diskutera den uppsjö av aspekter som finns kring teknik i allmänhet och webben i synnerhet på den magnifika tillställningen Geek Girl MeetUp. Av nördor, för nördor. En unconference med 120 kvinnor från vitt skilda bakgrunder, men med gemensam passion för teknik, webb och affärsutveckling. Jag har bland annat fått ta del av andras kunskaper i systemutveckling, sökmotoroptimering, strukturoptimering, psykologi, pr och hårdvaruutveckling. Jag har mött nya och gamla ansikten och fått en otrolig inspiration och en varm, gosig känsla i magen. Hacket som gjordes åt Actionaid kommer att lanseras i slutet av juni så håll utkik. Det kommer att smälla. Stort.
Posted by admin on May 21st, 2010 — Posted in babbel
Jag har aldrig varit så ineffektiv som den här våren. Ville bara säga det.
Posted by admin on April 14th, 2010 — Posted in Finland, litteratur, recensioner
Översättningen av Sofi Oksanens “Puhdistus” har jag väntat på länge, eftersom min finska läsförmåga är milt sagt begränsad. Hur som haver är det en roman som var väl värd att vänta på.
En dag hittar Aliide ett bylte i sin trädgård. Byltet är en ung kvinna som heter Zara. Zara pratar gammaldags estniska och är på flykt undan en man. Parallellt med att Aliide lär känna Zara får läsaren lära känna Aliides historia. Om hennes vackra och begåvade syster, om kommunalhuset, om sveket, och om varför Zaras mamma är så tyst. “Utrensning” handlar om lojalitetens pris i relation till systemet, och om utpressning, inte minst.
Man pratar ofta om den “stora” respektive “lilla” världen där den “lilla” världen traditionellt tillskrivits kvinnor och hushållssysslor. Vad Oksanen gör är att hon sätter den “lilla” världen i fokus och berättar om konsekvenserna av de handlingar som skapas av män i ett maktsystem. Varken Aliide eller Zara låter sig vara offer i längden. “Utrensning” är stundvis övermänskligt plågsam läsning men är en mycket viktig berättelse om kvinnans livsöde i en diktatur. Den som uppskattade Oksanens debutroman “Stalins kossor” kommer inte att bli besviken.
Posted by admin on April 14th, 2010 — Posted in babbel
Jag har försökt formulera det här inlägget under en längre tid men har svårt att hitta balansen. En av mina vänner som är diagnostiserat manodepressiv har kraschat djupare än djupast ned i det där hålet inombords. En grav depression är inget jag önskar ens min värsta fiende och jag hoppas innerligt att h*n för den hjälp h*n behöver. Jag känner mig så futtig.
Posted by admin on March 8th, 2010 — Posted in feminism
Att vara kvinna är att inte vara man, eftersom manlighet definieras av vad män inte är: nämligen kvinnor eller barn. Genom att kvinnan definieras av sitt kön är hon fortfarande det andra könet. En man definieras utifrån sina handlingar.
Visst finns det biologiska skillnader mellan könen men våra roller är i hög grad utformade av de ramar/gränser som vår omvärld har satt när den har definierat manligt och kvinnligt. Jag har alltid varit en pojkflicka medan mina bröder suttit tysta i varsitt rum och läst, och inte varit särskilt pojkaktiga av sig.
Jämställdhetsdiskussionen har hittills mest handlat om att göra kvinnor till män och att få män att prata känslor. Då och då hojtas det om att pojkarna halkar efter i skolan. Tro sjutton det, när ambitiösa flickor uppmuntras till att ta för sig. Tuffa pojkar läser inte vidare. De får en hyfsad lön ändå, med bara gymnasieutbildning i bagaget.
Jag har som pojkflicka aldrig blivit ifrågasatt av varken män eller kvinnor, medan män med ”mjuka” intressen ifrågasätts från båda håll. (Ur fysiskt perspektiv är varken balett eller konståkning särskilt feminina aktiviteter.) Det är dags att släppa in männen på ”våra” domäner och frångå idén om att kvinnor tar hand om hushållet bättre än vad män gör. Syster, gör dig själv och din man en tjänst: låt honom hjälpa till hemma och göra saker på sitt sätt och bespara dig själv det dubbelarbete som det innebär att göra om alla bestyr han gör bara för att han inte gör exakt som du. Vi måste börja se personen istället för könet. Efter 30 år av jämställdhetsdebatt är det sorgligt att vi fortfarande är våra kön.
Detta inlägg är en del i en bloggstafett för att uppmärksamma internationella kvinnodagen. Fler inlägg kan läsas hos Sjumilakliv, Själv är bäste dräng, Hanna Axelsson, Miss Peach, Enkel men komplicerad, Lilla O, Nattens bibliotek, Suzannes, En avdankad akademikers tankar, Paperlace, McSarcne, Gråvädersdagar, Julia Skott, Orchid Pussy, The Pink Princess, Schmut, Linas funderingar, Ung Verdandist, Lisa Gemmel, Gunillas blogg, Catya – Sticks & Stones, Pour le Moment, Karriärmorsan, Sussie i vida världen, Cumulunimbus och Petra Jankov.
13 Comments
Posted by admin on March 8th, 2010 — Posted in babbel
Om det är väl tyst här hittar ni mig sannolikt på Twitter. Twitter har inte dödat bloggandet utan snarare höjt kvalitén på det. När jag varken twittrar eller bloggar är jag högst troligt upptagen med saker i den analoga världen.
Posted by admin on February 14th, 2010 — Posted in Länkar
I min RSS-läsare landar varje vecka cirka 3000 artiklar. Det här är ett urval av dom jag tycker är värda lite extra uppmärksamhet.
The Pirate Bays före detta talesman Peter Sunde lanserar betaltjänsten Flattr. Det ska bli mycket intressant att se om detta är framtiden för att betala för innehåll på internet.
På tal om innehåll har Norstedts och Bonniers lanserat varsin läsplatta under veckan som gått. Trots Kindles framgång på andra sidan Atlanten har läsplattorna fortfarande inte slagit på bred front. Jag fastnade i demonstrationen av Nuut på bokmässan i höstas men blev inte helt övertygad.
Jo Kristian Kvernland skriver mycket underhållande om att köra tur och retur till Polen.
Glamourbibliotekaren bjuder på ett fint inspirationskollage inför vårvintern och en spellista till jobbet.
Posted by admin on February 13th, 2010 — Posted in Finland, litteratur, recensioner
Miika Nousiainens “Hallonbåtsflyktingen” var 2007 debutromanen med stort D i Finland. Mikko Virtanen är nationalitetstransvestit och anser sig vara en svensk född i en finländares kropp. Hans böjelser för det svenska driver med de finländare som betraktar som Sverige som det Stora Landet i Väst, samtidigt som boken driver med både den finländska Sverige-bilden och Sverige. Svenskar är harmoniska och löser allt i samförstånd, uppfostrade i folkhemsandan. Finländare bråkar.
För att bli svensk på riktigt säger Mikko upp sig från jobbet och flyttar till Sverige. Han träffar en självmordsbenägen svensk som går med på att Mikko får överta hans identitet i utbyte mot att skolas till en riktig svensk.
“Hallonbåtsflyktingen” börjar väldigt bra och rappt, men efter att Mikko blivit Mikael Andersson från Göteborg byter storyn karaktär till “En komikers uppväxt” korsad med “The Talented Mr Ripley”. Mikko upptäcker att folkhemmet inte är vad han trodde, samtidigt som han har fullt sjå med att inte avslöja sig, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort.
För att uppskatta “Hallonbåtsflyktingen” fullt ut är det en fördel om man är bekant med den finländska Sverigebilden och det finländska Sverigekramandet samt inte låter sig störas av en del grövre detaljmissar. Upplösningen sluter handlingens cirkel och sensmoralen är att hur mycket man än vill tillhöra en annan nationalitet kan man inte vara någon annan än den man blivit uppfostrad till.
1 Comment
